Uppteckningar efter gammalt.

Den 10 september var efter gammalt sed, vilken ännu bibehålles av en del fäbodlag, att ”buföra” från ”långfäbodarna” till ”hemfäbodarna”, där man vistades till ”Mikaeli”. Sedan flyttade man hem på bygden för att ”lots”. D. v. s. efter sedan man skördat den säd, man sått på de små åkertegarna, inhägnades dessa, varefter kreaturen släpptes ut och fingo de då fritt gå och beta inom byn.Sedan man varit hemma en till två veckor för att slakta undan de kreatur, som man ej ansåg sig kunna födaav det på sommaren inbärgade fodret, samt tagit reda på slakten, saltat in kött, gjort kött-, gryn- och blodkorv, flyttade man åter till hemfäboden för att ”stilla” upp årsväxten där, På åkertegarna i hemfäbodarnasom t. ex. Ribbåsen såddes och skördades potatis samt korn, som man före Mikaeli slagtröskade. Vid återkomsten dit från höstslakten hemma, klövjades sedan säden ner till Långö för att malas. Under tiden mandärefter var kvar i fäboden, bakade man där tunnbröd av den där växta säden och potatisen. Läs mer

Kronojägaren Olof Bergman på Ansta var känd för sin snabbhet och spets i repliken. En sommardag när han träffade sin namne och kollega, Kronojägare Bergman från Åsen som synbarligen lecda på stor fot (storlek 47?) kände den förstnämnde sig föranlåten att avge en kommentar lydande:
- ”Ucka åk du se skaider båd um wittern og um såmårn du eld”.

Ända fram till slutet av 1800-talet, kanske längre, hölls en ålderdomlig jultradition ännu allmänt levande i Älvdalen. Enligt vad min morfar (1866) brukade berätta, var denna kulthandling vanlig i hans ungdoms- och ynglingaår.
Nu kan jag icke erinra mig att han själv någon gäng sagt sig utföra denna rit. För en rit måste man väl anse att detta var, Och troligen – säger troligen – en kvarleva från ”heden” tid, En form av tacksägelse, kanske för det gångna årets äring eller inför den stundande julen. Möjligen bada!
Så här berättade morfar. Läs mer

- Ur fikk du i kelindjä dain?
- Å jällt å torrk glasä og ig truod å winked ad mig.

Vi bjuder på en berättelse, från Skansvakten 1968, med titeln ”Julbröd förr i världen”. Det är en utskrift av en inspelning med Anders Tiger, eller ”Kas Anders” (1884-1960). Berättelsen, som han har efter svärfadern, Vikar Erik Ersson, Klitten (1851-1930), skildrar en episod från missväxt- och hungeråren på 1860-talet.

Ja, e’ war iessn fer ien pa’ tri å’ se war i nida ”Ruben” og e war innwi’ juäla o die’ wa’ dar og ulld tjyöp saffran og andra kryddor o slajkt so dier ulld djärå juälbröd sos wanligt. Og e’ fanns int – fer e wa’ kristide o smot um slajkt. Ja – die’ fuä’ fel og wa missnyögder fer int e’ fanns. O do kem ig ijug uku isstorj ig add ärt – e’ war – er i laindj e sä, men ig ar ärt min diemm so wa’ minn og e’ wa’ swäfar so sagd åv. An add wer ien litn’ smopåjk ien åtta, niä år, og add ula’ fy fade’ sainum og. Läs mer

Skaulmiestern sett å Pär ien fråga.
- Ukin ir juordä i fasuon, Pär?
- ?!
- Ja, män taintj etter nu, ed wet du fel. Ur sir snusduosu main aut?
- Juördä ir fyrkantun
- Nai, itjä ån ig ar um wänndågå otå snusduosu ig ar um sundågå. Seg åv nu då, ukin ir juordä.
- Juordä ir fyrkantun um wänndågå og kringlun um sundågå.

Katt-Lass add faid iem juolbrändwined og so kelindjä gämd fer åm. Mes dier uld auti juolnåtä lit an:
- ”Ånnå, skwekkt-å nog drupir å ruttjin ad mig. So ed åtminstonä lupter fuotjä åv mig.”

Sväs-gubben i Karlsarvet, av alla barn i byn kallad ”fafar”, hade för vana att då han höll på med något arbete, og war andektun, blåse ut luften genom munnen. En gång då han sysslade med skolagning hade han som intresserad åskådare en småpojke, som efter att en stund ha tittat på arbetet och förundrat sig över gubbens ”blåsning” frågade:
- ”Irå skuäner warmer, fafar?”

Lärarinnan var ute på promenad och mötte en hop småpojkar, vilka samtliga utom en hälsade artigt och väluppfostrat. Hon vände sig till den lille syndaren och frågade om det inte vore på tiden att också han började hälsa på henne då han i alla fall skulle börja skolan till hösten. ”Ig wid fel sä”, tyckte bytingen.

A.B.

- Skansvakten 1949

Mes Rödbockmuor add vilad stad gävå Krång Per ien mjokkruk ad ien juol, så add it Per vilad tag muot nog mjok otå uorted arg og yöpt: ”Dra dig iem min dain mjok! Jätum bartjin og drickum vattned og måum laik bra.”

- Skansvakten 1928