Sväs-gubben i Karlsarvet, av alla barn i byn kallad ”fafar”, hade för vana att då han höll på med något arbete, og war andektun, blåse ut luften genom munnen. En gång då han sysslade med skolagning hade han som intresserad åskådare en småpojke, som efter att en stund ha tittat på arbetet och förundrat sig över gubbens ”blåsning” frågade:
– ”Irå skuäner warmer, fafar?”
