Ie blybjärkeling fygd lisspojtjen uppar folktandvårde för tilå få ie tann urdrain, mes e va gart se kuged an uppi åguur ar tannläken å sagd du ir allt ien förbannande bondjävel du så djä illas sån.

– Skansvakten 1975

Lärarinnan var ute på promenad och mötte en hop småpojkar, vilka samtliga utom en hälsade artigt och väluppfostrat. Hon vände sig till den lille syndaren och frågade om det inte vore på tiden att också han började hälsa på henne då han i alla fall skulle börja skolan till hösten. ”Ig wid fel sä”, tyckte bytingen.

A.B.

– Skansvakten 1949

Mes Rödbockmuor add vilad stad gävå Krång Per ien mjokkruk ad ien juol, så add it Per vilad tag muot nog mjok otå uorted arg og yöpt: ”Dra dig iem min dain mjok! Jätum bartjin og drickum vattned og måum laik bra.”

– Skansvakten 1928

På ett husförhör tillfrågades Katt Per: ”Vad skall man göra på vilodagen?”
”Ries ruovur og kuok suod” blev svaret efter en stunds fundering.

– Skansvakten 1925

Masnils Anders blev änkling och åtfrågades av en granne om han ej tänkte gifta om sig. ”Nai”, sade Anders, ”ig ar nufel fundirad å att ig uld int stell til slaikan gråliek kringer”.

– Skansvakten 1922

Två Brunnsbergskarlar, på galej i Stockholm bland storstadens alla frestelser och nöjen, tappade bort varandra. Då de dagen därpå träffades på hotellet, för att sortera nattens upplevelser, visade det sig att den ene hamnat hos en av stadens nymfer. ”Ukad war sä ed då?” undrade kamraten nyfiket och fick till svar ”Ed war a nu oderwais eld mour ed dar.”

– Skansvakten 2001

Gamla Rusken, smed vid Långön, var mycket flitig göra påhälsningar i de övriga smedernas stugor, härvid plågade han säga: ”Int går jag in för ja winas te få nå, men int går ja ut förrn ja fått smaka nånting.”

Skansvakten 1932

En evertsbergskarl vid namn Korprals Per Ersson sade vid ett tillfälle: ”Ig a rettad til issan byn mitjid ig!”
– ”O”, svarade Pål Lars Ersson – ”itj under förstövsdörer irå så vinder, iem näst mig!”

Skansvakten 1928

Rätt man på rätt plats torde man kunna säga om den gräsmaskinist som av en intresserad åskådare fick betyget: ”Ja sjo andar edd do wirkad grytlapper min gravmasinem um en edd ulad.”

– Skansvakten 1963

Friskupp Petter var ute och åkte i smällande vinterköld. Då frågade hans kamrat honom om varför han ej tagit med en slädfäll med sig till skydd mot kylan. ”Ig lär nufel int’ bell drag åv kelingin feldn eld, mes ig uld iväg?” – utlät sig Petter.

– Skansvakten 1925