Uppteckningar efter gammalt.

Den 10 september var efter gammalt sed, vilken ännu bibehålles av en del fäbodlag, att ”buföra” från ”långfäbodarna” till ”hemfäbodarna”, där man vistades till ”Mikaeli”. Sedan flyttade man hem på bygden för att ”lots”. D. v. s. efter sedan man skördat den säd, man sått på de små åkertegarna, inhägnades dessa, varefter kreaturen släpptes ut och fingo de då fritt gå och beta inom byn.Sedan man varit hemma en till två veckor för att slakta undan de kreatur, som man ej ansåg sig kunna födaav det på sommaren inbärgade fodret, samt tagit reda på slakten, saltat in kött, gjort kött-, gryn- och blodkorv, flyttade man åter till hemfäboden för att ”stilla” upp årsväxten där, På åkertegarna i hemfäbodarnasom t. ex. Ribbåsen såddes och skördades potatis samt korn, som man före Mikaeli slagtröskade. Vid återkomsten dit från höstslakten hemma, klövjades sedan säden ner till Långö för att malas. Under tiden mandärefter var kvar i fäboden, bakade man där tunnbröd av den där växta säden och potatisen.
Sedan ”fodret” däruppe var slut flyttade man åter ner till bygden, där höstarbetet, förberedelser för julen, påbörjades.

Först satte man korn på ”mältning”, vartill det bästa av årsväxten skulle tagas. Under tiden som kornet ”mältades” passade man på och torkade i torkstugan den säd, man skulle måla för vinterbehovet. Medan
då torkstugan var uppeldad, skulle man torka maltet. För torkning av korv och rökning av skinka uppeldades
torkstugan med enris. Tunnbröd bakades nu också för vinterförrådet.

För vinterns långa och mörka kvällar stöpte man se dan talgljus, vartill ”plocktalg” fick användas. Av de stöpta ljusen skulle man sedan lämna julljus till kyrkan. Antalet ljus varierade efter familjens välstånd.

På kvällarna, när utearbetet var slutat, sutto männen vid brasan och täljde till torrstickor för julblossen och snickrade ihop ”kramble” (julstångskrus) till julstängerna. Närmare julen vidtog sedan tvätten, maltdricks bryggdes och julfisken lutades. Till julen bakades alltid råglimpor och -kakor samt ”kavelgraiser”. Inomhus skurades och fejades från golv till tak, trä-, koppar- och tennsaker skurades och putsades så att de glänste.

Tidigt på julaftonens morgon i 2-3-tiden var det gängse bruk att gårdens män voro ute och höggo ved för helgdagarna. Mörkt var det ju så tidigt att man måste ha ”lyse”, vartill en flammande stockvedsbrasa fick tjänstgöra.

Inomhus prydde kvinnorna väggarna med ”vessel”, dalmålningar, tenn- och kopparsaker. Under f. m. bars råghalm in och lades över hela golvet, vilken sedan fick kvarligga till tredjedag jul. Julstängerna restes utanför stugan, stall och ladugården.

Innan man fick slå sig till ro för julaftonen, skulle kreaturen först skötas och innan man stängde till stall och ladugård för natten, var det alltid brukligt att ge korna en näve malt och salt och hästen en brödkaka och tala om för dem att ”nu ir ed juele”.

Inne är julbordet rikligt dukat med fisk, skinka, korv,kött, smör, bröd och ost av alla slag samt gröt. På matbord och i fönster tindrade så vackert de hemstöpta ljusen. (Julaftonen var det också brukligt att de bättre lottade ihågkommo de mindre bemedlade med mat och dryck).

Tidigt gick man på julaftonen till vila för att vara uppe i otta, senast klockan 2 för att göra sig i ordning för ottefärden, då både små och stora skulle vara med. Från alla byar och gårdar mötte man sedan upp. Färden gick till kyrkan vid flammande bloss och bjällerklang. Söder om kyrkan, vid den som de ”gamla” ännu kalla ”Stapelbock” kastades sedan blossen i en hög.

Inne i kyrkan, som på den tiden ej eldades, var det kallt och man måste vara varmt klädd för att kunna ”härda ut” den långa om än ”varma” julpredikan. Då var det brukligt att börja ottan klockan 4 och sedan ”mässades” det till kl. 8.

För att småbarnen skulle kunna hålla sig varma. släppte mödrarna, sedan de hängt på dem en skinnfäll som knäpptes om halsen. ut dem i ”Stora gången”, där de fingo tulta omkring. Lustiga sågo de ju ut i sina långa fällar och liknade mest en lössläppt fårskock.

På färden hem kappkörde man ech det var ett ”gammalt tal”, att den som kunde köra förbi och hålla sig i teten, den hann först stöka undan sommarsysslorna.

Juldagen höll man sedan i helgd och stannade hemma var och en i sitt.

Annandagen bjöds fäbodkullan, som under sommaren skött kreaturen, på ”klovrut’n” (att ”gästa”) och det var brukligt att hon då skulle ha ”stjues ett messer”. Efter hemkomsten från kyrkan undfägnades hon sedan med mat och dryck, allt detta som en erkänsla för de ”grotvågur” och ”tregger” hon under sommaren gjort.

Tredjedag jul brukade sedan pojkarna gå från gård till gård och tigga linnetråd av flickorna, och ju mera tråd man då fick, ju större gunst hade man förstås hos flickorna.

Mellan jul och nyår skulle rean köra hem hö, som under sommaren bärgats på myrslogarna.

Nu var man över den största av alla helger och åter inne på vardagen för att börja på nytt.

E. R.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation